Nordens Masker och dess gestaltning

ett konstnärligt forskningsprojekt genomfört 2003-04-01 till 2005-02-20




Var mitt intresse för masken kommer ifrån är jag inte säker på. Kanske var det den där första masken jag gjorde när jag gick på Nordiska Folkhögskolan 1981, en mask av Pulcinella. Eller var det tidigare. Kanske var det redan när jag som finnig tonåring hamnade i armén, och sen blev kvar i några år. Kanske var det leken med maskeringar och gasmasker som väckte detta intresse? 

Hursomhelst så är jag nästintill besatt av maskens möjligheter att skapa illusioner på scenen. När jag 1982 kom in i maskverkstaden på Odinteatret i Danmark blev jag fast; detta ville jag lära mig. Under några år på Dell’arte school of physical theatre fick jag möjligheten att under Alain Schons ledning, träna maskgestaltning och masktillverkning. Efter studier i maskmakeri hos Donato Sartori och senare hos Ida Bagus Anom på Bali visste jag att detta kommer jag att syssla med resten av mitt liv.

När jag senare mötte Masthuggsteaterns nyfikenhet på mask, och vi tillsammans undersökte maskens möjligheter i föreställningen ”Masker”, öppnades nya möjligheter. En fantastisk erfarenhet, som nu väntar på sin uppföljning.

Efter att ha tjatat mig till att få leda en workshop i maskgestaltning började jag år 2000 att arbeta med Västanå Teater. Genom dem fick jag upptäcka folkmusiken, dansen och traditionen. Tillsammans med Inger Stinnerbom påbörjades en resa som är långtifrån avslutad. En resa i att utforska det visuella språket genom kostym och mask, genom Inger få förstå att traditionella uttryck skapar skönhet som berättar idag.

 Idag står jag här och skall redovisa ett forsknings och utvecklingsprojekt som jag valt att kalla ”Nordens masker och dess gestaltning”. Något som inte hade kunnat ske utan mitt arbete med de ovan nämnda teatergrupperna.

Projektet hade heller inte varit möjligt att genomföra utan de frikostiga bidrag jag fått från Nordscen, Nordisk Kulturfond, Längmanska Kulturfonden och Framtidens Kultur, som jag alla är skyldiga ett stort tack. Jag vill rikta ett särskilt tack till Sverre RØdahl, som skapade förutsättningarna för denna forskning genom sitt pionjärarbete för konstnärlig forskning.

 Jag har många att tacka för att denna redovisning blivit av; Prof. Anders Wiklund, Prof. Inger Zielfeldt, Prof. Basil Kadarsis för att de alla accepterade att handleda mig.

Stort tack till Ulrik Romer Barfod och Marie-Paul Marthe vid Roy Hart Centre, och Svante Granqvist på KTH för er hjälp. Jag vill tacka Per Nordin och Teaterhögskolan i Göteborg för allt stöd i detta arbete. Låt oss hoppas på möjligheten till ett fortsatt arbete tillsammans.

Speciellt tack vill jag rikta till Stenebyskolan för deras engagemang i mitt arbete, och framförallt de elever där som så fantastiskt har bidragit med sin kunskap till detta projekt;

Terese Silfverberg och Annika Larsson för deras fantastiska ”Gudrun” och ”Väinämöinen” kostymer.  Trine Jahr Hegdahl för det underbara arbetet med mina ”nackmasker”. Ola Wulfsberg för det otroligt roliga att få göra en mask tillsammans med en skicklig smed. Kort sagt – Tack till er alla.

 Jag vill också speciellt tacka de personer som så frikostigt har ställt upp på denna redovisning: Carolina Bergander, Emelie Sigelius, Matilda Elliot, Sten Lindgren, Monica Milocco, Ola Stinnerbom och Masthuggsteaterns ensemble.

 Slutligen vill jag rikta ett tack till Världskulturmuseet för möjligheten att få genomföra min redovisning i denna fantastiska miljö.

”Denna forskning har inte som avsikt att säga; så här är det. Jag hoppas istället den skall vara en inspiration för er. Jag hoppas också att den kan vara ett underlag för en gemensam diskussion. Konstnärlig forskning kan aldrig ha som målsättning att säga hur det är eller skall vara, utan nyfiket undra om det är så här det kan vara.”

 

Torbjörn Alström




ARTIKLAR/BILDER

Bilder från redovisningen
på Världskulturmuseet